null
Nu, inatt och flera gånger innan har jag legat i min säng och lyssnat på musik och bara inte kunnat somna in för jag tänker på alldeles för mycket och associerar näst intill alla låtar jag hör med känslor och händelser.
Det bästa som någonsin skulle kunna hända mig när jag är gammal och grå skulle vara att få ett eget soundtrack som skulle följa mig från den första låten jag älskade (någon Pugh Rogefeldt låt i våran Fiat på väg hem ifrån ICA med mamma) till den musik jag då skulle gilla.
Tanken på att någon skulle lägga ner så mycket tid för att verkligen kartlägga mitt liv med hjälp av ett medium så starkt (för mig) som musik är väldigt vacker och t.o.m romantisk.
Själv kan jag inte spela något instrument, det närmsta jag kommer är expert på Guitar Hero, och det räknas definitivt inte.
Och jag brukade spela bas, i typ, fyran.
Men jag har alltid velat kunna spela piano (jag har ett ostämt härke på altanen) eller gitarr, oavsett vilket humör jag är på tänker jag alltid på musik, och har ofta funnit mig själv ensam med vare sig smörpop, r&b, hårdrock, black metal, techno, drum and bass, ja ni fattar, blåsandes på högsta volym och bara ryckts med i musiken.
Inte dans, bara kännt musiken och velat uttrycka det, kanske sjunga med, kanske spela luftgitarr, bara hoppa omkring och skrika eller ibland, gråta.
Jag brukar ofta säga; "Tänk om livet vore en musikal". Det skulle både vara löjligt men på samma gång så underbart, då skulle man kunna uttrycka sig mer känns det som.
Tycker inte ni det?
Varje ord du skrivit är som jag själv hade skrivit det när jag läser det. kan inte göra annat än hålla med till 100%.
Riktigt bra skrivet!
Men Pär den musikalen skriver du ju själv i att LEVA och göra allt som faller dej för dagen. utan ett liv finns de heller inget att komma ihåg och därmed minimeras chansen om en musikal eller soundtrack!!!! alltså: if you want to bee some, you have to live some!!!!!!!!kramar i från en lite äldre brud som lever varjedag ........
hej camilla!
Jag försöker leva så mycket jag kan och skaffa nya upplevelser varje dag, vissa dagar funkar bättre än andra.
Och jag är säker på att mitt soundtrack kommer bli mycket färgrikt och blandat när det kommer till det. :)
Ta inte den här bloggen som en gnällig pojke som inte vet vart han ska göra av sina känslor utan mer som en blogg om musik och dess innebörd på människor och hur den verkligen kan beskriva känslor.
Som ovannämt musikaler, känner jag, får fram mer känslor än vanliga filmer, vissa format funkar, vissa inte.
Jag tror t.ex. inte att man skulle kunna göra en action film till musikal.
Men jag tror inte att Fantomen på Operan skulle bli lika bra om det inte var en musikal heller. :)
Jag har faktiskt en egen soundtrack till mitt liv. :)Galet hur jag får flashbacks från stunder då just en speciell låt har varit kopplad till något i livet. Eftersom jag alltid haft lurar i mina öron (lyssnar på musik säkerligen 80% av min vakna tid) så har det vart många låtar som fastnat. Ibland är det nästan läskigt hur man ryser till när man hör en gammal låt, och så ser man händelser utspela sig i hjärnan, stunder av glädje, stunder av sorg, av kärlek osv...Musik och känslor är paralella för mig. Så jag håller med dig helt och hållet.
Nu ställer jag då en fråga till dig, om du fick va tvungen att välja att bli blind eller bli döv va skulle du välja?
om jag verkligen var tvungen så skulle jag nog bli blind.
egentligen så ser jag inte så mycket, eller det är klart jag ser allt runtomkring mig, men jag lägger mer märke till ljud än bilder, och ibland tvärtom.
det kanske beror på att jag har dålig syn som jag hellre lysstnar?
som en blind fast lite mindre, eller hur man ska uttrycka det.
Jag som du kan inte leva utan musik.Inte en enda dag i alla fall.Musik är inte bara min stora passion och hobby , det är ett sätt att utrycka mina känslor och beskriva mina upplevelser. Själv har jag skrivit massor av låtar men har många andra favoriter. Välkommen till klubben, trygga musikfansen!!!!
Roligt att läsa!
Intressanta och sanna saker - kung
Ciao
