The Soundtrack To My Life

Hur många är det som har läst/sett High Fidelity?
Mitt liv känns ibland som hans liv, fast inte bara kärlek.

Jag läser just nu en bok som heter Kärlek är ett blandband: livet låt för låt som påminner väldigt mycket om den boken/filmen och jag känner igen mig i den boken också.

Alldeles nyss var min kompis här och fikade och när vi blev ensamma pratade vi om att hon nyss har sagt upp sin lägenhet, eller ja, i alla fall städat ur den och om hur mycket fina minnen som finns kvar där.
Och genast fick jag upp en massa musik i mitt huvud, från sommaren och studenten och bara när jag hängt där i allmänhet.
När det vara fest lyssnade vi på mycket Pendulum för att få upp stämningen, och när vi dagen efter var lite tunga i huvudet och kanske när vi inte alltid var så pepp av olika anledningar slog vi på Loke Nyberg och lyssnade när han predikade om sina miserabla upplevelser.

Alla dessa minnen och fler därtill ligger mig väldigt nära till hjärtat eftersom hon var, och är, min första riktiga tjejkompis.
Och det är speciellt på ett helt annat plan än killkompisar eller flickvänner, det är en helt ny sida och en helt annan insikt i tjejernas och kvinnornas värld som är väldigt spännande.
Det är också roligt att kunna bolla idéer med henne då hon känns som en väldigt snarlik person som jag är på vissa plan, och på vissa helt olik.

När jag tänker på henne är det också mycket musik, speciellt Miss Li eftersom detta var det första jag hörde när jag första gången följde med henne hem och åt Tikki Masalla, hur det nu stavas.
Och Miss Li summerar henne ganska bra tycker jag, speciellt den första skivan, den är pepp och glad men ändå finns det mycket sorg och saker som inte är lika roliga.

Igår när jag inte kunde sova och inte kunde hitta mitt kollegieblock, som jag än inte hittat, startade jag den här bloggen, inte för att sprida den runt hela internet för så många som möjligt att läsa, utan för att kunna spåna på idéer och bara lägga upp inlägg lite då och då för att minnas.
Allt detta för att jag igår fick den brilljanta idéen att jag ska skriva en bok, som ovanstående, och sprida lite av mina känslor om musik och allt jag förknippar den med.
Jag hoppas på att detta kommer gå bra då jag aldrig skrivit mer än två sidor text när jag var liten i så kallade händelseböcker.
Det var en av mina favortisysslor när jag gick i grundskolan, inte för att man fick skriva utan för att man också fick rita händelserna, som en serietidning.
Detta kanske var en utav anledningarna till att jag blev estet, för att jag alltid fick beröm för mina teckningar och inte lika mycket för det jag skrivit.

Men jag fick även bra betyg i svenska och engelska och har ofta fått höra att jag är en språkmänniska.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra med mitt liv, just nu funderar jag på terapeut eller något, kanske jag t.o.m blir skribent eftersom jag gillar att prata om saker jag sett, filmer, konserter, spel jag spelat, ja, allt.
Men en sak är säker, vad jag än gör släpper jag aldrig min musik ur sikte, eller säger man så?
Vare sig jag är glad, arg, ledsen, förkrossad så finns det alltid en låt för just det tillfället, och jag kommer lyssna på den, om och om igen tills allt blir bättre eller sämre.